Klockan är nio och jag är klädd. Något är fel.

Här är man uppe med tuppen för att fönsterkillarna ska komma vid åtta, och så kommer dom inte. Humph.

Jag kommer i alla fall inte för sent till föreläsningen idag. Ska faktiskt till och med iväg till athen före lektionen, bara för att jag inte orkar vara hemma längre. Mys med Hellner alltså.

Och jag funderar på att ge upp kaffe. Det kalla halvåret är kaffet guds gåva till mänskligheten. Vår och sommar - not so much. Dessutom skulle min ekonomi (Budget? Vad är det? Hah!) må mycket bättre av det.

You know you love me,
exohexoh
gossipgirl.
(Ja, jag har fastnat.)

En känguru och en kaffekopp.

Jag ser på min kaffekopp. Kaffe, mjölk och tre sockerbitar. När jag kommer åt använder jag alltid det bruna sockret - farinsocker? Råsocker? Det finns två anledningar. Ett, jag tycker de ojämna bitarna är charmigare, och två, jag inbillar mig att de är nyttigare. Det är ungefär samma logik som "Godsaker som ingen ser dig äta innehåller inga kalorier".

Jag ser på min kaffekopp. Någon gång under dessa fyra och ett halvt år ska jag lära mig att dricka svart kaffe, precis som Jakob, precis som pappa. Men för tillfället är jag inte så vuxen, jag är väl bara ett barn då.

Jag ser på min kaffekopp. Och jag tänker på helgmorgonar när jag var liten, när mamma fortfarande drack kaffe. Precis som jag drack hon sitt kaffe med mjök i, och precis som jag tänker göra hade hon slutat med sockerbitarna - gått kall kalkon, som vi säger. Där på helgmorgonen satt hon i sin röda morgonrock och drack kaffe mittemot pappa. Och jag, jag hade en liten tradition. Det är mycket möjligt att min lillasyster gjorde samma sak, men det får jag fråga henne om. I mitt barndomsminne finns bara jag och mamma.

Jag såg på mammas kaffekopp. Den såg mycket snällare ut än pappas. Pappas var svart som natten, och smakade beskt. "Vuxensmak", kallade dom det. Och varje gång gick jag fram till mamma, och kröp innanför hennes morgonrock. Satt i hennes knä, och tittade ut genom morgonrocken som en känguru tittar ut från fickan på mammas mage.

Det var vår lilla tradition. Varmt och tryggt, innanför mammas röda morgonrock. Det var ännu bökigare, och ännu mer av ett äventyr, när hon hade på sig morgonrocken som bara öppnades halvvägs.

Jag ser på min kaffekopp, och tänker på mammas kaffekopp. hur jag - "Den lilla känguruungen" - alltid fick smaka av mammas kaffe. Hur det alltid var mycket äckligare än vad jag trodde, men ändå var vad jag visste att det skulle vara.

Men det var just det som var vår lilla tradition.

Som en liten känguruunge rynkade jag på näsan åt "vuxensmaken", men det var en del av det.

Och jag ser på min kaffekopp. Kanske är jag just nu både en liten känguruunge och...vuxen. Fast bara nästan.

För en vuxen har inte tre bitar socker i kaffet.

Intressesmurfen drick chailatte

Min far har vitmögelost i kaffet.

Han hävdar att det är gott. Jag är skeptisk.

För jag har snart tagit studenten.

Nu är det officiellt.

Kaffe sent på kvällen + Bodil = inte bra kombination.

Jag har sovit mellan halv två och halv fem, försökt somna om en timme, och sen varit uppe och yrt. Och jag är pigg. På en frappucino.

Men jag var ju tvungen att på något sätt fira att jag äntligen gått ut IB. Så jag drog med Moa på Schmäck. Wunderbar.

How to kill a Delicatoboll

Nu tog mitt kaffe slut.

Men det är inte det som detta inlägg ska handla om. Det ska handla om chokladbollar. Delicatobollar. Here's the deal:

Johanna kastar delicatobollen mot väggen innan hon öppnar plasten. Detta för att bollen ska bli mer som en puck (dvs platt) och lättare att ta små bitar av. Kan också ha något att göra med att hon älskar hocky, men det är en annan diskussion. Jag tog ett blad ur Johannas bok, och slår till min delicatoboll, much like a flugsmälla. Resultatet är väl synligt och synnerligen snabbt genomfört. Helt i stil med att kasta bollen i väggen. (Fast den glider inte ner på golvet och får en extra tillplattning på helt fel ställe.) Alexandra hävdar att det är helgerån att förstöra formen på en delicatoboll. En delicatoboll ska vara delicatobollsrund.

Mucho intressant uppfattning, som vi kanske någon dag spinner vidare på. Och för övrigt har jag extrem Veronica Mars abstinens. Looooogan! och Duuuuuncan! Snyft och Böl och uppryckning. Måste hålla mig till påsklovet.

(En minut till kafeterian stänger, och kaffet är ändå inte värt 6 kr. Smyghöjning på ca 100% efter sommarlovet togs emot med spridda bu-rop och många hämndaktionsplaner. Detta är vad vi kallar cirkelkomposition.)