Och det gör jag inte

Nu är det dags att dra i panikspaken. Jag börjar odla min ångest för kursuppgiften. Jag ska jag ska jag ska verkligen skriva en stor del av den imorgon. Annars är det lika bra att lämna över ett tomt ark och säga "Jag ger upp".

Vi går under parollen "Kaos är granne med Gud"

Dagens absoluta låt är "In the Morning" med Razorlight.

"I don't know what I'm doing wrong

Maybe I've been here too long

The songs on the radio sound the
same

Everybody just looks the same

But then last night was so much
fun

And now your sheets are dirty

The streets are dirty too but

You never look back over what you've
done

Remember when you were young

You'd lose yourself

In the morning, you know you won't remember
a thing

In the morning, you know it's gonna be
alright"

Jag tycker speciellt om de sista raderna, de som upprepas om och om igen. Det känns bra,tröstande på något vis. Imorgon har du glömt det här, Imorgon är allting okej.

Det är precis det en sådan person som jag behöver höra. Jag som har beslutsångest och vanlig ångest och onödig ångest och ångest ovanpå det. Men bara ibland. Jag säger helt enkelt, du skulle sett mig när jag var barn.

Jeebus.

Nuförtiden är jag rätt chill, och mighty stolt över det.

Jag har skaffat mig ett nytt valspråk sen den gamla goda tiden. Du känner igen det.

Det kan inte bli mer än fel.

Life as you know it

"Sedan onsdagens kväll har Dina sidor och Hitta utbildning varit stängda på grund av arbete med urval.

Arbetet har tagit längre tid än beräknat och ska vara klart idag, tidigast klockan 18.00. Då kan du logga in på Dina sidor och se ditt antagningsbesked."

Eeek. Vill veta. Nu.

Har förmodligen hamnat på reservlistan.

Ångest ångest är min arvedel

Jag ska fan bli lycklig. Så det så. Men nu ska jag avhandla ämnet ångest. Jag vet inte varför, men jag har alltid varit orolig. Nu på senare år not so much. Jag har lärt mig att chilla. Tycker du att jag är uptight nu skulle du sett mig som barn. Oh dear. Min ångest kommer smygande i form av ett lätt illamående, då jag inte vet om jag är jättehungrig eller småsjuk eller har ångest. Sen blir jag nedstämd. Och det varar inte länge alls. En halv dag, tops.

Fan, det började låta som en snyfthistoria men det är det inte. Jag säger ju att det har gett med sig, och kommer känslan ändå över mig, finns det oftast en orsak.

Det jag egentligen ville säga med det här är att jag mådde mycket bättre igår efter att ha pratat med Moa på telefon. Jag måste sluta flaska upp saker inom mig, för att säga det på ren svengelska. Ska införa det uttrycket. Flaska upp saker. Heh.

Och förresten tror jag nästan jag är lycklig nu. I allmänhet. Det känns som det.


För att helt byta ämne ska jag skriva högskoleprovet imorgon. För tredje gången. Och det bästa är att jag inte är nervös för det längre. Det var fan värt att börja göra HP redan i tvåan, det har liksom avdramatiserat det hela.

Och från en HP till en annan. Harry Potter.

Ja, jag är en nörd, men jag står för det. 608 sidor. HALLELUJA! (Okej, lite för kort, men vad kan jag göra? Glädjas eller gå under. Jag väljer att glädjas.)

Dock förtjänar framsidan ett eget "inlägg".

Men vet att jag kommer leka eremit 21 och 22 juli. Mumma.