Träningsdagboken, del 3

Livet är underbart.

Mitt humör har varit på topp sen jag flyttade ner till Lund - med undantag för kvällen då alla hade lämnat mig och jag kände stor saknad efter allt och alla - och jag bara hoppas det ska hålla livet ut. Vi ser ju.

Dagens träning gick bättre än väntat. Eftersom jag är lite förkyld fortfarande fick jag jogga i mitt eget tempo medan M hjälpte S att komma igång. Jävlar vad det flöt på. Jag höll ett ganska bra tempo, och joggade då 4 km, med EN paus.

Det tar sig, sa mordbrännaren.

Också med idag var några armhävningar - färre men bättre - och några situps.

Och så är självförtroendet ganska i topp.

Just nu är det alldeles okej att vara mig. Faktiskt till och med nästan jävligt underbart.