Jag och Sandra hade plågat oss igenom kvällens träningspass. Trötta. Svettiga. Inte rent klara i huvudet.
"Där har ni er belöning" säger Martin. "Kolla vad vacker himmelen är."
"Vi har inga stjärnor i Malmö!"
"Sandra! Vi springer ut på fotbollsplanen, och bara...lägger oss och ser på himmelen!" Smarta idéer så som bara jag kan få. Och lite barnsliga.
"Jaa!"
Vi springer ut. Kör den klassiska "springer-mot-varandra-på-den-dimmiga-ängen-á-la-romantisk-film". Kastar oss i gräset.
"Vad vackert det är!" Jag tycker det är magiskt.
"Ja" håller Sandra med. "Som...som en tavla. En prickig tavla. Eller en hushållsmedvurst."
tisdag, oktober 02, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar