Det snurrar i min skalle

Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
vet jag vad du kommer o säg
och det känns som första gången
Kom
vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
Ut
springer du iväg med mig
ja hör du hur dom sjunger?

Som
att allting redan var bestämt
som att jorden går runt solen
Vem
hade kunnat ta min plats
han finns ju bara inte
Dom
pratar om något underbart
jag är där jag kan berätta
Stort
större än jag någonsin trott
Det snurrar i min skalle

-Familjen

Idag

När man inte har någon som köper rosor till en,

får man inte vara rädd för att köpa rosor till sig själv.

Att vara jagad av pendeln

När jag blir justitieråd ska jag vara en mycket respektingivande person. Jag ska ha propra kläder och en aura av pondus. Framför allt ska jag färdas med klass. A ska få skjutsa runt mig på cykel.

Det stora problemet är bara att lista ut hur jag ska sitta på pakethållaren utan att visa hela norra stjärnhimmlen. Kjolar är ett gissel. Att sitta damsadel kanske är en idé?

Idag var en mycket bra dag. Den innehöll bland annat kaffe, en mp3 med batteri, vårskor, en trevligt rättsfallsseminarium (närmast ett kafferep) och bli skjutsad på cykel över Lund centrum fram och tillbaka och fram igen.

"Bara så du vet har vi Malmöpendeln bakom oss!"

Mina fina lena ben

Och idag rakade jag benen för första gången sen i julas. Smooth as a babe's bottom!

<3

Om våldtäktsmän

Det går emot alla mina principer.

Men jag kan inte hjälpa det - en av mina absoluta favoritlåtar just nu är Alla som inte dansar.

Det hela hade sin början en sen, mörk kväll när jag skulle gå hem från Mii. Egentligen började det tidigare än så. Första gången jag hårde låten tyckte jag - helt i linje med vad jag borde tycka - att det var en udda låt, som gränsade till okej. Men fyfan vilken text. Göra ordet våldtäktsman till en rolig grej?

Inte helt okej.

Framme vid den sena, mörka kvällen igen. Jag var tvungen att kolla att det inte stod någon stor och farlig våldtäktsman och gömde sig vid porten. Okej, jag brukar inte vara så chicken, men ibland tar jag hellre det säkra före det osäkra. Jag och Mii skrattade åt varandra, och åt mig, och sa hejdå igen.

Dörren stängdes. Jag var fast i mörkret.

(Om jag inte hade tänt lampan, men för stämningens skull så var jag fast i mörkret. Period.)

Sedan såg jag en strimma ljus. I ljuset uppenbarade sig ett ansikte. Mikaela hade öppnat dörren igen, och med hallampans gloria runt sin skrattande uppenbarelse gav hon mig hopp om livet.

"Alla som inte dansar är våldtäktsmän!" Och så var hon borta.

Jag har aldrig känt mig så trygg på Lunds nattgator tidigare. Jag svär, om hade någon hoppat på mig, så skulle jag ha börjat sjunga och dansa. (Fult? Javisst! Men det hör inte hemma här.)

Och sen den dagen levde de alla lyckliga. Och Alla som inte dansar blev trions låt på dansgolvet.

(Han är våldtäktsman. Uh uh uh uh.)

Dizzy up the girl/Acoustic #13

Nej, nu får det vara nog.

Internetfrågan har fortfarande inte löst sig på ett tillfredsställande sätt, men var det inte någon som sa att alla sätt är bra utom de dåliga?

Undertecknad myser med värmeljus och Goo Goo Dolls, myströja och mystofflor. Det är livet.

Bloggen är tillbaka.