Åh, just nu har jag snöat in mig helt på att lära mig HTML. Det går...sådär. Det vill säga att det går inte alls, men jag försöker i alla fall, och det är kul. Jag tror banne mig att det blir en sommarkurs i det här!
Jajesus vad jag kan felfokusera ibland! (Aktiebolagsrätt? Vad är det?)
torsdag, januari 29, 2009
söndag, januari 25, 2009
torsdag, januari 22, 2009
Det här gör jag just nu...
...för jag har inte köpt min kurslitteratur än, så jag kan ändå inte plugga.
måndag, januari 12, 2009
Funderingar
Hur är det meningen att jag ska kunna ställa om min dygnsrytm om jag inte kan somna om kvällarna? Hur är det meningen att jag ska kunna somna om kvällarna om jag inte kan varva ner? Hur är det meningen att jag ska kunna varva ner, när det hela tiden dyker upp någonting oväntat? Att ringa sjukvårdsupplysningen kl 23 klassificeras definitivt som någonting oväntat.
Jag måste sluta skrämma upp mig för ingenting.
Jag måste sluta skrämma upp mig för ingenting.
Det här är inte ett konstigt inlägg
Jag är inte stressad, bara sjukt uppe i varv. Jag kan inte plugga. Jag kan inte plugga. Jag kan inte plugga. All work and no play makes Bodil a dull girl. All work and no play makes Bodil a dull girl. All work and no play makes Bodil a dull girl...
Eh...ja. Som sagt.
Eh...ja. Som sagt.
fredag, januari 02, 2009
Flygplanskaffe är ibland ett nödvändigt ont
Jag copypastar följande från mitt nya projekt. (Åh! En teaser!)
Det är söndag. Eller, nej, det är en helt vanlig grå tisdag, men det känns som en söndag. Jag är oförskämt sliten, somnade just i sängen till en playlist på youtube, och jag springer runt och fixar saker. Per defintion en söndag alltså.
Idag var dagen för den långa resan hem, jag har kastats runt mellan kaffe och bilar och bussar och flyg sen klockan tjugo i fem i morse. Det tär. Och inte kan jag påstå att packningen var lätt heller. Närmare bestämt vägde min stora väska 27 kg.
"Du vet väl om att vi har en gräns på 20 kg," frågade tjejen i incheckningen och såg lite förmanande på mig.
"Oj...joo.." Ja, såklart visste jag det, och jag vägde väskan innan jag åkte hemifrån också. Jag var glad bara över att jag hade fått igen den. Se oskyldig ut, se oskyldig ut, se oskyldig ut.
"Mhm, ja, vi bjuder på den här. Du vet att det kostar 30 kr per kilo? Se till att inte göra det igen bara så bjuder vi på den här." Jag tror hon log lite bakom den förmanande masken. Hon jobbade bakom fiendelinjer, tog från de rika och gav till de fattiga. Egentligen var det väl kanske någon slags policy från företagets sida, men idag var hon min hjälte.
"Nej, jag ska inte flytta runt mina skridskor något mer!" sa jag INTE, men jag ville. Istället sa jag tack, tack så mycket, log och gick till säkerhetskontrollen. Funderade på vad jag skulle göra för den femhundralapp mamma tryckt på mig för att betala den eventuella övervikten.
Och varför jag tar med skridskor från Norrland till Skåne är ju en jävligt bra fråga i sig.
Det är söndag. Eller, nej, det är en helt vanlig grå tisdag, men det känns som en söndag. Jag är oförskämt sliten, somnade just i sängen till en playlist på youtube, och jag springer runt och fixar saker. Per defintion en söndag alltså.
Idag var dagen för den långa resan hem, jag har kastats runt mellan kaffe och bilar och bussar och flyg sen klockan tjugo i fem i morse. Det tär. Och inte kan jag påstå att packningen var lätt heller. Närmare bestämt vägde min stora väska 27 kg.
"Du vet väl om att vi har en gräns på 20 kg," frågade tjejen i incheckningen och såg lite förmanande på mig.
"Oj...joo.." Ja, såklart visste jag det, och jag vägde väskan innan jag åkte hemifrån också. Jag var glad bara över att jag hade fått igen den. Se oskyldig ut, se oskyldig ut, se oskyldig ut.
"Mhm, ja, vi bjuder på den här. Du vet att det kostar 30 kr per kilo? Se till att inte göra det igen bara så bjuder vi på den här." Jag tror hon log lite bakom den förmanande masken. Hon jobbade bakom fiendelinjer, tog från de rika och gav till de fattiga. Egentligen var det väl kanske någon slags policy från företagets sida, men idag var hon min hjälte.
"Nej, jag ska inte flytta runt mina skridskor något mer!" sa jag INTE, men jag ville. Istället sa jag tack, tack så mycket, log och gick till säkerhetskontrollen. Funderade på vad jag skulle göra för den femhundralapp mamma tryckt på mig för att betala den eventuella övervikten.
Och varför jag tar med skridskor från Norrland till Skåne är ju en jävligt bra fråga i sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)