Enkät

Vad säger ni, ska vi starta upp bloggen igen?

Är sjukt effektiv på natten

Sedan jag kom hem från jobbet,strax före tio, har jag hunnit med en del. Jag har valt nya glasögonbågar (ett precist och tidskrävande jobb), bakat en kladdkaka till gruppmötet imorgon, diskat en massa disk, gjort en annons för bokhandeln samt skickat in den, kandiderat till ordförandeposten i Kulturutskottet och sett Sex and the City. En ganska produktiv kväll alltså. Nu måste jag hoppa i säng, tidigt möte imorgon!

Snart påsk! Helg! Sova! Ahhh...

Öppet brev

Men förihelvede kära grannar. Sluta spela er jävla musik vareviga söndagkväll!

Normala människor tar i så att högtalarna skälver söndag till torsdag, 10.00-22.00, samt fredag och lördag betydligt senare.

Det hjälper inte att det är Kings of Leon och Green Day. Vissa studenter måste (...borde) faktiskt sova om nätterna!

Jag är ju för fan en krigshjälte

Efter gårdagens utgång på Dirty Frank (Sydskånska) är jag grymt besviken över att bara hitta ett litet mesigt blåmärke på ena armen. Det syns knappt. Kuken.

Krya på dig

Jag har en stackars granne som ligger och hostar för andra natten i rad nu. Vaddå ljudisolerade väggar? Jag hoppas hon blir frisk snart. Helt utan själviska motiv, vill jag tillägga.

Igår

Min dag igår, ville ni höra om den? Eftersom grannen ovanför har fest kan jag ju lika gärna dra historien (men...oj? Är de så hänsynsfulla att de la ner musiken vid 23? Jag ska omvärdera dom, helt klart!).

Dagen började alldeles briljant med att jag vaknade halv tio, inte klockan sju. Varför är i sig en alldeles egen historia, den kommer senare. Under de timmar jag sov som ett nyfött barn skulle jag egentligen ha läst ut Män som hatar kvinnor - det blev ju inte så. Jag hade dock fortfarande inte gett upp idén på det, eller hoppet om det, snarare. Eller jo, det hade jag, men jag ville inte inse det. Jag fick skynda iväg till bokhandeln där jag hade lite off-schedule work att fixa. Det gick bra, men jag var fortfarande sjukt stressad. För att förstå mig kanske jag borde dra mitt schema, allt blev mycket värre av löften till vänner och en sent inplanerad (morgonen före) intervju.

Vakna tidigt - läsa klart boken - bokhandeln - plugga på SOL/äta lunch - gå på föreläsning (men gå tidigare för att...) - sticka till Malmö (jobbintervju) - tillbaka till Lund - äta middag på Helsingkrona med vänner - bio med A.

Och hela min vecka har sett ut nästan så här, därför var jag så nära ett nervvrak jag någonsin är under dagen. Jag skällde ut min mamma i telefon på väg till jobbet för att hon pratade för sakta. Inte okej. Det har också lett till att mama&papa börjar fråga ut mig om jag jobbar för mycket och de är oroliga för att jag håller på att gå in i väggen. Jag flyttar konstant på väggen just nu, jag vägrar gå in i den. Så lät det inte i mitt huvud igår. När jag skyndade till lunchen med A var jag lite sen och hade redan samlat på mig två spydiga sms. Jag sa till mig själv om och om igen "Säger han något elakt nu går jag hem. Jag lovar, säger han något elakt vänder jag bara om och går hem."

Tack och lov var det första han sa "Eh...hur är det med dig? Du ser pressad ut." Det var precis vad jag behövde, det och en axel att vila huvudet mot 2 sekunder. Tack för det, det räddade mig. Det blev inget plugg på SOL, men en lugn och skön lunch på en och en halv timma, vilket var vad jag behövde för att ladda om batterierna. Därifrån blev dagen bara bättre, från att jag ville hoppa ur mitt eget huvud till att bli en bra dag.

Föreläsningen var sjukt rolig, den handlade bl.a. om el-killen som mörkerlade hela Övertorneå.

Intervjun i Malmö gick bra, jag fick sommarjobbet på plats. En sommar på försäkringsbolag, jajjemen!

Middagen med vännerna var helt fantastiskt jättemysig.

Bion med A var oväntat bra.

Dagen slutade på det hela taget på plussidan.

Män som hatar kvinnor

Jag hann bara 188 sidor. Men jävlar vad bra filmen var. Ett bra slut på en riktig skitdag, som Sven-Otto skulle ha sagt.

Jag är lyxvarianten, jag är färgen i filmen om ditt liv

Hemma efter en lång dag. Eller hemma har jag ju varit en timma. Har hunnit kränga en portion chicken nuggets och sallad, så oförskämt gott. Jag måste sluta äta när jag komer hem från jobbet, det kan inte vara bra. Men jag gör i alla fall inte en repris av förra veckan med nachostallrik 3 kvällar i rad. Måste få ordning på det här. Har faktiskt börjat träna, åtminstonde. Heh...om man kan kalla två gånger på en månad för att ha börjat träna. Det är i runda slängar 99.50 kr per gång hittills då, och till det en medlemsavgift på 450 spänn. Menimorgonskajagtränajaglovar. På hedersord.

Haha, min simultanförmåga är på topp - bloggar, msnar, smsar, mailar och facebookar samtidigt.

Hittat ny blogg gjord av kärlek. Orchidpussy (Elin J). Läs den. Den inspirerar mig till att börja rita igen, jag saknar det. Jag förstår ju att man inte får tid att göra det, man måste ta sig tid.

Eh...jag hittade lite choklad från i helgen också. Nu mår jag illa. Grattis.

Nej, nu blir det te, och att läsa Män som hatar kvinnor. (Jag är väl den enda i Sverige som inte har läst den förbannade boken än!) Ska se den på bio i övermorgon med A, men måste läsa ut den först. Det blir att köra en all-nighter. Måste. Bli. Klar.

Jag är den som aldrig säger nej

Jag är hemma i mellanlandning. Det börjar bli lite stressigt att få ihop allting, men det blir säkert bra. Efter lite velande har jag kommit fram till att jag verkligen gillar det nya jobbet. Det känns bra. Idag har min dag sett ut som följande:
-Icke-schemalagd sovmorgon till 9.30
-Varit på bokhandeln mellan 11.00 och 12.30 (pysslade lite utanför schemat, så hade fri arbetstid)
-13.00 till 14.30 pluggat med mina vänner på SOL och käkat
-15.00 Mellanlandning hemma
...om 15 minuter ska jag springa iväg till tåget, och sen blir det jobb till kl 21.

Och det här är ändå en dag då jag är ledig. Jag förstår inte hur det ska gå ihop. Haha, vaddå ta på sig för mycket? Och nu ska man försöka hinna söka sommarjobb också! Jaaa!

Timo Räisänen

Timo är så jävla mycket kärlek.

FAQ

Är det dumt att jag ibland får för mig att börja röka? Liksom, var kommer den tanken ifrån? Vill jag verkligen behöva stå och frysa ute på balkongen medan jag drar i mig cancer? Jag borde börja forska i mitt inre. Eller låta bli, det kanske bara blir värre.

Half baked

Idag har jag varit duktig och gymmat för första gången på aslänge. (Jag köpte ju ett bajsdyrt gymkort, så jag var så illa tvungen.)

Nu njuter jag av denna gudagåva: It all balances out! Mumma!

Hemmafru

Kolla vad jag är bra!

Mina biscotti.

Pastaburken är köpt på Amnesty för 10 kr.
Glasburken: Hantverkshuset, ynka 40 spänn.

Min balkong, jag börjar få ordning på den!

Trälådorna är köpta på Hemma hos Emla, 199 kr styck.
Krukorna är...krukor.
Vattenkannan är så retro så det skriker om det, stulen från min moster.

Fortfarande min balkong.
Stolarna är köpta på Erikshjälpen, 150 för dem båda. Score!

Belle (eller "Skönheten OCH odjuret")

Haha, förresten, kommer någon ihåg den här gamla bilden jag gjorde? Det är en "draw yourself as your favourite Disney character". Den bilden blir verklighet lördag kväll. Ja jesus...

(Jag vill egentligen klä ut mig till Cruella De Vil, men jag har ingen päls, och inte tänker jag skaffa mig en heller. Vad ska jag göra med den sen liksom? Springa runt och leka Blondinbella?)

Skorpor

Jag gjorde förresten biscotti igen ju. De blev inte alls lika goda som förra gången, mindre kärlek och mer mjöl än vad det skulle vara.

De jävlarna krossade min illusion om att jag egentligen är en mästerkock. Fan.

Trötta tankar

Hej hej kära internet.

Varför går man inte och lägger sig när man är trött? Jag borde verkligen sova nu. Det hela blir inte bättre av att mamma ligger två meter ifrån mig och snarkar. Josåärre - min lilla mor är på besök i veckan. Det är mysigt, men jag blir ju tolv år igen i vissa situationer.

"Men mammaaaaaaa..."

Imorgon kan jag berätta om mina fantastiska inköp idag. Som en liten teaser kan jag säga att jag köpt två trälådor för totalt 398 riksdaler. Det är pengar det.

Eller...egentligen fick jag för det priset två trälådor OCH ett gammalt tuggummi. Nice.

Arbetar vidare...

Inte skuldkänslorna nu igen!

En reaktion på "Inte spisen nu igen!" från Aftonbladet.se.

För någon vecka sedan bjöd jag över en kompis på kladdkaka och Amelie från Montemarte. Det betydde att jag var tvungen att baka en kladdkaka, i en inte helt ologisk stretch of imagination. För den som inte känner till min barndom, så kan det nu vara läge att dra undan skynket för en liten del av mitt liv: hemma åt vi inte mycket hemlagat, och att baka gjorde vi enbart vid högst speciella tillfällen. För något år sedan fick lilla mor ångest över att hon inte varit en bullmamma och ojade sig något fruktansvärt. Vad tyckte vi barn egentligen om henne? Kunde vi förlåta henne? Jag såg oförstående på henne... Klart som fan att vi överlevde det, det var inte precis barnmisshandel 101. Jag saknade det inte ens. Mormor var alltid i köket, och för mamma var det en självklarhet att en mor ska uppträda på det viset. Baka. Laga mat.

Välkommen till 2000-talet, kära mor, sa jag. Vi älskar dig ändå. Och så var det inte mer med det.

Den konsekvens vi faktiskt kan se av detta är att jag utgör en lika naturlig del av köket som en hängmatta - det funkar, men man kan inte hjälpa att undra över vad jag gör där.
Tillbaka till kladdkakan. Jag hittade ett bra recept på nätet, och virvlade runt i köket med en barnslig glädje. Det var mysigt, det var avslappnat, det var roligt.

En vecka senare gjorde jag det jag gör bäst - slösar pengar jag egentligen inte har. En butik med fina, dyra inredningsprylar i centrum har konkat (just för att de säljer fina, dyra inredningsprylar - vem köper sånt nu?) och jag hittade en fin kakburk i glas att ställa bredvid spisen. Vad behövdes mer? Jo, biscotti. Eftersom jag har utövat mina färdigheter i att slösa pengar lite för bra på senaste tiden tänkte jag att jag får väl man up och göra det själv. Bra kvinna reder sig själv. Och dessutom hade jag inplanerat en lugn fredagkväll med Let's Dance* och tänkte att lite bakning gör det hela ännu mer hemtrevligt. Sagt och gjort. Det gick över förväntan, med den enda incidenten att A fick hälla en massa mjöl på degen/mig när jag lyckades klibba fast mig själv i den alldeles för klistriga blandningen.


Bara några dagar efter det blev jag beordrad att tillfrågad om jag kunde ta med mig efterrätt till en middag följande dag. Jomenvisstsörru, sa jag. Eftersom jag hade en personalfest på kvällen, och jag ville att kakan skulle stå till sig ett tag i kylskåpet, såg jag ingen annan lösning än att baka den på morgonen före jobbet. Det var väldigt mysigt att på morgonkvisten stöka i köket, ta en kaffe, ta det lugnt och riktigt vakna i takt med att koffeinhalten i kroppen nådde acceptabla nivåer.

Jag har börjat att känna mig mer och mer som en fifties housewife på senare dagar, och jag gillar det. Jag är så långt ifrån en hemmafru du någonsin kommer komma, men att - när jag har lite tid över - leka i köket, sprida glädje och en doft av hembakat (eller av brända försök till bakverk) och känna mig...huslig... tycker jag om.

Och jag ser det som min jävla rätt att få göra detta utan att känna mig som en förrädare gentemot mitt kön. Jag vägrar att bli en bricka i feministdebatten. Jag vill ju bara baka!


*Ignorera gärna detta. Det är ingenting jag är stolt över.

Hello Saferide

I fredagsnatten begav vi oss ut för att se Hello Saferide på Mejeriet. Theo sa att han hade jättesvårt för gränsen mellan de olika stadierna ganska full och jättefull, eftersom han inte kunde komma på något steg där emellan. Jag trodde först att han pratade om sin öl, men senare insåg jag på att han kommenterade lokalen och publiken.

Det tog mig pinsamt lång tid att komma på att Andreas Mattson var Andreas Matsson från Popsicle. Då hade jag redan plockat - med viss ovisshet - att den söta tjejen med gitarren var Firefox AK. Theo höll ett långt och brinnande tal efter spelningen om allting Popsicle-relaterat...Han är mycket underhållande när han väl kommer igång.

Konserten i sig var mycket bra, bandet var tajt och levererade musiken nästan magiskt. (Och det var jättekul att höra Annika Norlins breda norrländska! Hemma!)

Tack för en fin kväll!

Bild från Olle Wande - kolla in hans blogg och portfolio!

En uppdatering, konstigt nog

Haha! Det var ju jättekul att se BWOs kollektiva minspel när den där 16-åringen sopade mattan med dem.

Och jag hatar att erkänna detta, men EMD hade en riktigt bra låt.
Faktiskt, jag är glad att de gick vidare. Jag berättade just för sambon (som sover inne på mitt golv den här veckan, eftersom hennes mamma och mormor hälsar på) att jag gillade den. Hennes kommentar? "...Jag låtsas som om jag inte hörde det där!" Vidare var jag tvungen att kommentera att han i BWO är gud jävlar så snygg. "Rolinski!? NEEEEJ!". Eh, jo. Det enda som saknas är ett par nördbrillor.

Jag avnjöt kvällen hemma hos min bror och hans familj, vilket innebar hemlagad pizza och en massa lek med ungen. Sedan fick jag även natta honom - ungen, inte min bror - och han är helt enkelt världens sötaste. Jag var creepy nog att ta en mobilbild på honom när han somnat med Bobby (en leksakshund) i famnen. Och så fick jag äntligen reda på hur Folk och Rövare i Kamomilla stad slutade!

Jag orkar inte rubrik

I morse var jag tvungen att släpa mig upp okristligt tidigt, för det föll på min schemalagda lott att öppna butiken (ett uttryck M tyckte var hejdlöst kul i sitt alldeles för trötta tillstånd nyss. "För vem?"). Jag har alltså haft en relativt lugn (om man bortser från första terminens kursstart i Stats-och Förvaltningsrätt) och väldigt trevlig dag på jobbet, med bra teamwork och musik. Det enda som riktigt sög var att jag insåg att jag var den som köpte mjölk till jobbet sist. Jag har inte jobbat sen förrförra veckan. Kontentan är att mjölken var alldeles för gammal och jag fick dricka mitt kaffe svart.

Idag har jag också varit duktig och varit smakråd för glasögon, lunchat med M som inte är M som inte är M och hennes lillasyster, samt varit på Kulturutskottsmöte. Det enda jag faktiskt inte har gjort idag är att plugga. Det får jag väl ta tag i imorgon. Men, det är ju faktiskt Chamonixlov, och då ska man väl ha rätt att ta det lite lugnt? Om jag inte har berättat vad Chamonixlovet är för något får jag ta det senare, typ imorgon. Kommer det bli ett inlägg imorgon också? Jag tror det.

(Och dagens glädje är att Meidi har uppdaterat sin blogg! Ja!)

10cc

Så väldigt rätt.

Från http://xkcd.com/

Hur jag spenderade min alla hjärtans dag? På allra bästa vis! Jag och M shoppade oss igenom Malmö, det var nice. Fick tag på det jag skulle helt enkelt, bland annat denna lilla baby jag varit på jakt efter länge:
Sen valde jag och M att helt enkelt omfamna vår singel-situation och se Bridget Jones: The Edge of Reason. Halvvägs genom filmen ringde männen i mitt liv och frågade vad jag gjorde. "Ehh...inget speciellt...ser på TV?" svarade jag trevande. Behövde ju inte erkänna direkt att jag hade en chickflick-kväll. Det visade sig att de hyrt The Dark Knight, men att DVD-utrustningen på korridoren dött. Jag är inte den som är den, och det är inte M heller, så därför fick de komma över och förgylla vår vardag. Eller lördag, rent faktiskt. Jag funderade ett tag på att mörka vad vi sett, men bestämde mig för att jag fick bjuda på den. Och blev jag mobbad? Svar ja.

Jag undrar varför jag skämmer bort er trogna läsare (ha!) med ett så långt inlägg? Jag har fastnat lite i bloggsvängen igen, bland annat i Hannah Fridéns blogg, och det inspirerar mig. Jag börjar få tillbaka gnistan! Ska vi se om jag kan göra det här någorlunda regelbundet nu? Vi kör!

Vilket nu kanske används mest före avslutande parantes.

Jag tänkte bara att jag skulle uppmärksamma att det är semikolonets dag idag.

men hur alignar jag en img?

Åh, just nu har jag snöat in mig helt på att lära mig HTML. Det går...sådär. Det vill säga att det går inte alls, men jag försöker i alla fall, och det är kul. Jag tror banne mig att det blir en sommarkurs i det här!

Jajesus vad jag kan felfokusera ibland! (Aktiebolagsrätt? Vad är det?)

Liten tanke

Shit. Jag kanske borde börja lägga mig i tid. Oh well...

Det här gör jag just nu...

...för jag har inte köpt min kurslitteratur än, så jag kan ändå inte plugga.

Funderingar

Hur är det meningen att jag ska kunna ställa om min dygnsrytm om jag inte kan somna om kvällarna? Hur är det meningen att jag ska kunna somna om kvällarna om jag inte kan varva ner? Hur är det meningen att jag ska kunna varva ner, när det hela tiden dyker upp någonting oväntat? Att ringa sjukvårdsupplysningen kl 23 klassificeras definitivt som någonting oväntat.

Jag måste sluta skrämma upp mig för ingenting.

Det här är inte ett konstigt inlägg

Jag är inte stressad, bara sjukt uppe i varv. Jag kan inte plugga. Jag kan inte plugga. Jag kan inte plugga. All work and no play makes Bodil a dull girl. All work and no play makes Bodil a dull girl. All work and no play makes Bodil a dull girl...

Eh...ja. Som sagt.

Flygplanskaffe är ibland ett nödvändigt ont

Jag copypastar följande från mitt nya projekt. (Åh! En teaser!)

Det är söndag. Eller, nej, det är en helt vanlig grå tisdag, men det känns som en söndag. Jag är oförskämt sliten, somnade just i sängen till en playlist på youtube, och jag springer runt och fixar saker. Per defintion en söndag alltså.

Idag var dagen för den långa resan hem, jag har kastats runt mellan kaffe och bilar och bussar och flyg sen klockan tjugo i fem i morse. Det tär. Och inte kan jag påstå att packningen var lätt heller. Närmare bestämt vägde min stora väska 27 kg.

"Du vet väl om att vi har en gräns på 20 kg," frågade tjejen i incheckningen och såg lite förmanande på mig.
"Oj...joo.." Ja, såklart visste jag det, och jag vägde väskan innan jag åkte hemifrån också. Jag var glad bara över att jag hade fått igen den. Se oskyldig ut, se oskyldig ut, se oskyldig ut.
"Mhm, ja, vi bjuder på den här. Du vet att det kostar 30 kr per kilo? Se till att inte göra det igen bara så bjuder vi på den här." Jag tror hon log lite bakom den förmanande masken. Hon jobbade bakom fiendelinjer, tog från de rika och gav till de fattiga. Egentligen var det väl kanske någon slags policy från företagets sida, men idag var hon min hjälte.
"Nej, jag ska inte flytta runt mina skridskor något mer!" sa jag INTE, men jag ville. Istället sa jag tack, tack så mycket, log och gick till säkerhetskontrollen. Funderade på vad jag skulle göra för den femhundralapp mamma tryckt på mig för att betala den eventuella övervikten.

Och varför jag tar med skridskor från Norrland till Skåne är ju en jävligt bra fråga i sig.