Avada Kedav...nejuste. Abra Kadabra.

Okej. Livet har återfått lite glans.

Mot alla odds är trailern till Harry Potter and the Order of the Phoenix mycket. Mycket. Lovande.

(Jag känner att jag måste avhandla min syn på Harry Potter filmerna snart. När jag har tid.)

Det är inte lätt när det är svårt.

Om jag klarar mina finals är det då fan inte för att jag började plugga i tid.

Samvetet och ångesten dödar mig, men om inte annat så får jag se mig själv som ett socialt experiment.

Sociala experiment är ändå någonting speciellt. Om bara Linn inte fått jobb och pojkvän hemma hade jag säkert kunnat övertala henne att bara leva på öl mellan finals och studenten. Vi har redan diskuterat det grundligt.

Men det här sociala experimentet kommer döda mig.

Nu SKA jag plugga. Röv.

Det gör fortfarande ont i själen

Jag minns det som om det var igår.

(I och för sig är mitt närminne inte på topp.)

Där var jag, fyra-fem år och störst, bäst och vackrast. Jag visste så klart bäst i hela världen. Det gör jag för övrigt fortfarande, men det hör inte till saken.

Där var också barnen jag gick med tillsammans på dagis.

Jag minns en smutsgul dörr, och vår lekhall. Jag minns att vi just lärt oss att BAJBAJ betydde Hejdå! på engelska.

Och trots att jag onekligen förstått att Byebye uttalades just Bajbaj, hade detta faktum undgått, eller kanske till och med bortvisats vänligt men bestämt utav ,mina kamrater.

BAJS-BAJS! BAJS-BAJS! BAJS-BAJS!

Jag kommer fortfarande ihåg irritationen som steg inom mig över att mina lekkamrater var så oerhört barnsliga. Jag kan fortfarande känna irritationen.

Fast när jag av en händelse tänkte tillbaka på detta idag insåg jag plötsligt att jag var tamigtusan en wet blanket så det smällde om det ibland. Och så undrar jag hur jag kommer vara om 30 år.

Gammal bitter nucka med arton katter?

Fast om jag nu skulle bli det, ja, då ska jag bli den största, bästa och vackraste gamla, bittra nuckan med arton katter.

Mammas nya älskling

Ok, jag är inte död, jag är bara extremt dålig på att skriva inlägg.

Jag och Moa hade kollektiv ångest över att vi har för chill inställning till skolan. Dessutom solade vi i vårsolen, gick på en äventyrlig promenad "längs" (på - men säg det inte till mamma!-) älven, och lagade en god middag som vi åt utomhus.

En sak är säker; there ain't gonna be no vampires i mitt rum inatt.

Jag stinker så mycket vitlök att jag vill separera från mig själv, och helst ta den nya kameran i skadestånd. Hade jag haft en hund hade jag krävt den också.

Men. Kameran! Det här är min nya älskling:

Say hello to mommy! Mumma.

Jag gör tvära kast i mina tankar. Just nu tampas jag i mitt inre med tanken på att finals kommer skita sig.

Sayonara pengar. Sayonara betyg. Hello skitjobb.

Utökat bohag

Dagens inköp är två vinglas från Indiska för 39.50.

Lite mer än ett tolvstegsprogram

Come on Barbie, let's go for a ride.

Jag blir fortfarande barnsligt förtjust när jag får åka bil med Elias.

Nog för att jag var först i skaran med att ta körkort, men jag har ju ingen bil jag kan låna titt som tätt. Det är spänningen. Det är friheten. Det är den barnsliga lyckan av att åka med någon som inte är en vuxen (sorry, Elias).

Och Johanna är påsk-deprimerad och vidskeplig. Men jag tycker om henne ändå.

Jag saknar dig

Det kan bli bättre än niiiice

Okej, first thing first: Jag hatar skrivbords-bakgrunds-grejen på skolans datorer. Ful. Ful ful ful. Och nu kan jag inte heller ta bort den eller byta ut den. (För den som undrar är det ett DÅLIGT hopklippt collage av en lädersoffa, två biljardbollar, en tv och en xbox. "Detta kan ni få utifall att det inte saboteras på skolan. Så stoppa sabbet. Det kan bli bättre än nice." )

Vafaaaan.

Dålig svenska är det också. (Ja, värre än min.) Låter som någon vill vara cool. Okej, slutklämmen sätter sig gärna i huvudet ("Det kan bli bättre än niiiice!"), men för fan skolledningen. TA BORT DET. Jag mår dåligt av rutten estetik.

Sen...kommer jag inte ihåg vad jag skulle skriva. Jag blev så upprörd.

Chokladoman, javisst.

Jag har huvudvärk. Det är fan inte värt. Och så snörvlar jag och känner mig allmänt minimalt småsjuk. Helt klart ovärt. Vad som däremot är värt är att jag och min Melody ska försöka ta oss upp för att äta frukost på stan imorgon. Hipp hurra för engagemang i roliga saker. En fortsatt rolig sak är att det ser ut att bli old school kalas för Yang och Elias imorgon. Det vattnas i munnen bara jag tänker på Kajsas tryffeltårta. Mumma. I kvadrat.

Dagens inköp II

1.) Studentklänningen jag köpt från Halens visade sig vara stor som ett tält. Bara att byta alltså.

2.) Jag har i alla fall fått tag på skor.

Jag får sådan ångest över allt jag borde hinna med, och ändå tar jag inte tag i mitt liv. Det SUGER. Eller rättare sagt, min karaktär suger. Bara att kämpa vidare.

Och äntligen ringde jag folktandvården om att mina visdomständer börjar ge mig problem. Tid i Juni. Vafan.Men så går det när man har finals och shit.

H. Hypokondriker!

Ingen film igår, men dock hjärngympa!

För den som inte vet, är hjärngympa en lek där man väljer några kategorier typ Land, Stad, Kändis, Godis, Växt, Kroppen och Sjukdom, och väljer sen en bokstav. Först klar stoppar andra. Det kan se ut så här:
Angola
Amsterdam
Andrew Lloyd Webber
Alkottar (okej, jag kom inte på något, so sue me)
Al
Artär
Amnesi

Fast vi var flummiga, och när man tävlar försvinner allt ur skallen. På D fastnade jag på "Danderyd" vid stad, och kom inte ifrån det. Det var mycket jag inte kom på, bara för pressen. Det gick helt åt skogen när jag i min desperation skrev Homosexuell under sjukdom, med argumentationen att det anses som så i vissa länder. Jag fick inte poäng för det.

Men jag vann! Och det viktigaste var ju att vi fick skratta åt varandra.