Öppet brev utan egentlig poäng

Godmorgon,
Ni som läser detta.

Idag är en solig och fin morgon. Ni vet, när man öppnar ögonen och ser en klarblå himmel och solen som brer ut sig över tegelfasaderna längsmed husen på andra sidan gatan.

Idag är också en morgon som så många andra, då jag bara vänder mig om och fortsätter sova.

Jag måste verkligen ta tag i min karaktär, annars kommer den här terminen sluta med en omtenta på min födelsedag. Och det vill ingen.

Gårdagen var produktiv på alla sätt utom dom studiösa. Jag införskaffade högtalare till datorn, en personvåg (som jag inte vågat använda än), tvättade och städade lite på rummet. Lite.

Idag ska jag försöka vara duktig. Det är bra att min projektgrupp är ambitiös, annars hade det här kunnat sluta illa för mig.

Puss och kram,
Eder tillgivna
semikolon

Rödluvan

Det här den absolut finaste reklamfilm jag vet. Den är rakt av vacker.

Ps.

Och idag fyller lillasysteryster 18. Pussar på henne!

Om konståkning

Jag vet inte riktigt vad jag har att skriva.

Påsken var mysig, jag spenderade den hos min moster och morbror. Det var mycket lugnt, mycket mat och mycket konståkning.

Christoffer dansade sig in i mitt medvetande till Amélie-musik. Adrian sköt sin väg in i mitt hjärta.

God bless our boys.

Twenty-four

Det börjar bli uttjatat att gnälla på att jag inte har internet, och därför har jag bestämt mig för att MacBeth i större utsträckning ska få följa med mamma på jobbet.

Inte som att jag hade mycket av ett val ändå när jag lyckades bli den självutnämnde sekreteraren i projektgruppen. Ibland behövs bara en spark där bak för att få ändan ur vagnen, tummen ur röven, lyfta på cementarslet, valfri analogi som innefattar en rumpa.

Vad finns att säga om mitt liv? Jag är så upptagen med att leva att jag inte har tid över att reflektera över det.

Veckans roligaste varmaste mest underbara tanke var gårdagens insikt att jag och M kommer att fira hennes födelsedag i Paris el. dyl. och min födelsedag i vår gemensamma lägenhet.

Peppar peppar ta i trä.

Det är så nära, så riktigt, men det går inte att ta på. Ungefär som immaterialrätt.

And You're raising these twenty-four voices
With twenty-four hearts
With all of my symphonies in twenty-four parts
-Switchfoot

Äntligen

Det snöar så vackert.

Klockan är nio och jag är klädd. Något är fel.

Här är man uppe med tuppen för att fönsterkillarna ska komma vid åtta, och så kommer dom inte. Humph.

Jag kommer i alla fall inte för sent till föreläsningen idag. Ska faktiskt till och med iväg till athen före lektionen, bara för att jag inte orkar vara hemma längre. Mys med Hellner alltså.

Och jag funderar på att ge upp kaffe. Det kalla halvåret är kaffet guds gåva till mänskligheten. Vår och sommar - not so much. Dessutom skulle min ekonomi (Budget? Vad är det? Hah!) må mycket bättre av det.

You know you love me,
exohexoh
gossipgirl.
(Ja, jag har fastnat.)

Pacemaker

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig förlåt.
(Men det sitter mest i skallen.)

Och nej, jag är fortfarande okär och oälskad och intet nytt på kärleksfronten. Men man kan väl ändå få lyssna på Winnerbäck?