Det Förlorade Fjortonde Februari inlägget

Eftersom jag inte hann skriva av mig på alla hjärtans dag gör jag det nu. Jag presenterar härmed det förlorade fjortonde februari inlägget (en alliteration i stil med gramhamsgrynsgröt). För första gången på år och dar fick jag ett hemligt alla hjärtans dag kort. (Det var ett mysterium i ca tre fjärdedels dygn.) Med kortet följde det en liten ros i kruka, vilken nu står i mitt fönster och förgyller min vardag. Det som är mest förbluffande är att jag verkligen till slut hade insett att jag får ju inga kort på alla hjärtans dag. Jag hade förlikat mig vid tanken. Jag hade tagit den till min barm, dock bara bildligt talat, då tanken är abstrakt och inte så gärna låter sig hållas fast. (Om än vid en sådan vacker barm som min. Oh you know it girl. SNAP!) Poängen är i alla fall: Det var då som fanken. Men faktum kvarstår att jag förblir pojkvänlös, och i sann alla-hjärtans-dag-anda skall jag därför istället ge min drömbild av hur livet ser ut:
Ljus lägenhet, stor säng, fluffiga täcken, alltid solljus genom de stora fönstren, "Såpbubbler" av Snook går på repeat, min vita macbook står på soffbordet i vardagsrummet, i hallen står det en stol i rokoko - för hos mig tar jag minsann emot gäster med stil, i badrumsskåpet har jag BODY SHOPs body butter med lukt av satsumas, min lilla lila krukväxt står i fönstret i vardagsrummet - oj, vad den har överlevt mycket, och själv sitter jag i sängen med en tekopp i handen och filosoferar över någon intressant bok. Och möjligtvis har jag en pojkvän där någonstans också.

På tal om det VILLjag ha en vit macbook. Hoppas och ber att jag får en i studentpresent.

Vill ha!

Och innan vi kommer till studenten har vi finals, och innan vi har finals har vi mocks. Och innan mocks ska vi ha lämnat in alla våra arbeten. Det vill säga nu på måndag. Vilket osökt leder oss in på Elakheten. Elakheten är en åkomma som har drabbat den större majoriteten (med det menas en riktigt stor majoritet, ungefär som nittio procent, give or take) av klassen. Jag har i min förtjusning kallat det "Elaka veckan". "Elaka veckan" har varit en underbar period som inte sträckt sig över en vecka, nej! vi är nu nästan uppe i en månad. Bitska kommentarer, bittra utfall, och rent av bitchiga nedtryckningar, allt är game när vi släpper ut vår frustration i agressionens ljuva vågor. Nästan så man blir tårögd. (Vilket i och för sig i vissa fall är målet.) Helt ärligt, känns det som det är en bra stämning i klassen, när man kan kasta ur sig en elak kommentar och veta att den snarare framkallar skratt än ångestfyllda snörvlingar på en toalett i källaren. Och, som Camilla sa (eller nästan sa i alla fall, men vi antar det för enkelhetens skull):
Man KAN ju vara snäll, men det är mycket roligare att vara elak.

Och för övrigt vill jag fortsätta pimpa Genomkloks blogg. Den är underbar. Go there.

Ps. Nu byter jag font på inläggen. Omväxling förnöjer!

Ps2. Jag är trött, och orkar inte kolla efter stavfel. Shame on me. Fixar det senare.

Vänder i dörren

Det skulle bli ett långt och meningsfullt inlägg som bl. a. skulle avhandla Alla Hjärtans Dag, men så blev det inte. Vi får ta det imorgon.

Bitterhet

För övrigt har badrumslampan fått krupp; man får epilepsi bara av att borsta tänderna. Kul liv.

Listan

"Daaaaarcy, förfan! (I äkta oral-röst.)"

Johanna har helt rätt. Hur kunde jag glömma. Som stolt nr. 3:
3. Colin Firth

Men nej.

Döda mig. Jag har tappat bort mitt block med Nerve Impulse, och jag ska skriva klart den nu. Tack för det, karman. Tack så jävla mycket. Hilfe!

Och på tal om ingenting, så läste jag för ett tag sen om en lista som enligt källor skall finnas i "Vänner", d.v.s. fem-kändisar-jag-får-ha-sex-med-utan-att-det räknas-som-otrohet-listan. Jag jobbar fortfarande med min, men kandidater som redan placerat sig på listan är (utan inbördes ordning, fastän det egentligen är det):
1.) Hugh Jackman (Har man sett X-Men så förstår man varför)
2.) Mikey Way (Jag är en sucker för basister. Suck.)

... hmm, jag måste verkligen tänka över det här mer. Orlando Bloom? Snygg, men nästan för söt. Johnny Depp. Mjo, men njae. Ewan McGregor. Helt Klart en möjlighet. Har du något förslag?

Days without nervous breakdowns

Vi har aldrig broken two-figures. Förresten tror jag inte vi har kommit över 04.

Skål för oss!

Down by the riveeeer...

Livet är bra. Jag har en godispåse bredvid mig och det har inte du. Och så drog Moa med mig ut på en picknick att det absolut inte gröna. (Gelebåtar! Det är år och dar sedan! Mums.) Så vi gick på en promenad ner till älven och hade en mycket mysig lunch, i form av tonfiskröra och baby-plommontomater på baguette. Och varm choklad. Så klart. Det var en mycket rolig utflykt, även om jag glömde mina vantar hemma. Som tur är har jag numer ALLTID med mig extra sockar.

På tal om att glömma vantar och kyla, är ingenting sig riktigt likt efter -25C. Så är det bara. Halva vintern har jag gått runt och småhuttrat i -5C, för att få en köldchock när vädret plötsligt kom på att "Oj fan. Det är visst januari. Snabba ryck nu gubbar!" Min nya tumregel säger "Fryser man inte om tänderna är det inte kallt".

Jag har även börjat fundera över ett nytt fenomen i min klass. USB-minnen. Användandet av dessa har ökat explosionsartat efter jullovet. Det kan ju visserligen ha någonting att göra med alla uppsatser som ska in, för att inte tala om Extended Essay. Jag vet att mer än en av oss skulle låst in sig på en toa (eller liknande trångt utrymme) för resten av terminen om datorn kraschat just efter ctrl+s av final draft.

Nu ska jag ringa ett krissamtal till min ledsagare och kompanion i nervösa sammanbrott; Kajsa. Hon ska få ge mig råd om min förbannade TOK-essay.

Så glöm för i helvete inte sockarna.

Bomfalleralla

Dagens inlägg börjar med en reflektion över dagens samhälle:

Tuggummi Bdoli Urban säger:
och då kan min kompis sova här, så slipper jag känna mig ensam
Tuggummi Bdoli Urban säger:
och så kan jag a säker på att jag inte åker hemsjälv och blir rånmördad ocvh våldtagen
Angelica säger:
smart sen så slipper du fara hem själv o bli våldtagen o mördad
Tuggummi Bdoli Urban säger:
hahaha
Angelica säger:
HAHAHAHAHAH.. SMURF

Vidare kan jag rekomndera att lyssna på den här låten medan du läser inlägget.
--> http://www.youtube.com/watch?v=gpH-Z1soSmc&mode=related&search= <---
Fan så skön.

Jag vet att jag hade en massa andra reflektioner att delge dig, men...dom försvann. Poof! Jag kan meddela att jag hittat en tokbra blogg. Och pimpa den lite? Gud ja:
http://genomklok.webblogg.se/
Att jag hittade den kan också möjligtvis men bara lite grann bero på att det är min klasskompis.

Hmm, jag ser en utmaning hägra vid horizonten. Om jag skulle skriva ett inlägg i Clockwork Orange - stil? Det vore fan inte nådigt. Det var faktiskt Kajsas written task. Mr. Darcys frieri i nadsat. Jag har lust att gråta av glädje bara jag tänker på det. Puss på Kajsa och hennes underbara wt.

Babababam bam bam lalallala bambababam

Nej, det här går inte, jag får återkomma senare med min tankar. Jag ska bara hitta dom först.

Det är sjukt

...vad jag är knäckt. Det här går inte.
Fan bara att bita ihop och vänta på helgen.
Hjälp.

En något mer bitter recension

Nej, nu ska jag ta tag i mitt liv. Fast det har jag i och för sig sagt länge nu. Men jag kan nästan se ljuset i slutet av tunneln! (Och så säger folket att det är en dålig metafor. Jag tycker den är alldeles lysande. Hehe, no pun intended. Well...nu är jag för trött för mitt eget bästa, och de ord som ramlar ut här är bara bajs. Sorry. Bättre lycka nästa gång!)

Och så här säger Jennie om Parfymen (ja, det var hon som somnade på bion):

"så länge det finns en handling så funkar det men en segis också! inte en
psykopat som gillar att lukta på lik."

Bdoli rapporterar

Parfymen? Åh, den var vackert bra, men seg. Det var den korta versionen. Den lite längre lyder:
Parfymen är en välarbetad och vackert filmatiserad historia om en man med ett enastående luktsinne, men som föds utan egen lukt. För att visa värden att han ÄR någon bestämmer han sig för att göra den ultimata parfymen. Lotsa trouble on the way. Speciellt för vackra flickor. Men. I alla fall. Jean-Baptiste spelas av en semi-hunk, vilket gör att de läskiga scenerna blir mer sensuella än "gollumaktiga" (vilket någon kommenterade, kanske på http://www.imdb.com/ ? Själv har jag inte läst boken, shame on me.) Filmen är lång och KÄNNS lång. Den går sakta frammåt, vilket i sig kan vara bra, men lite för mycket om man råkar gå trött på bion. Så var beredd, men se den gärna och njut. Dessutom fanns det några scener där jag var tvungen att hålla hand med Melody. Jennie var nämligen a.) i fel vinkel och b.) i djup sömn.

Och idag mår jag bättre:

Tuggummi Bdoli Urban säger:
jag mådde plöstligt bättre, och jag visste inte
varför, men det visar sig att
jag inte har ont i magen ELLER ångest

Och, ja, mitt msn nick är underbart och har ingen som helst logik (men en fin historia då? neee.)
Och nu återgår jag till mitt rapportskrivande. Tuggummi Urban is over and out!

ps. I love deadlines. I like to wave at them as they pass by.

Spelar det verkligen någon roll?

WELL.

Matteportfolion är inlämnad och jag har nästan gjort en biologirapport. Vill bara meddela att jag kommer gå under. ("Men vad spelar det för roll om hundra år?" à la Bamse-visan). Vilket ledde till att jag igårnatt, när jag äntligen lagt ifrån mig "Liftarens guide till galaxen", höll på att få en ångestattack. Som tur var smsade min räddare i nöden mig: "är du vaken?".

Vilket ledde till ett mysigt midnattssamtal med Melody om allt mellan himmel och jord, men mest om framtiden.

Och nu till min interna debatt dom senaste dagarna. Har dom här veckorna egentligen så stor betydelse för mitt liv? Spelar det verkligen så stor roll om jag lämnar in skitrapporter, eller gör det absolut ingenting? Kommer jag titta tillbaka på dom här veckorna om 5 år och tänka "Jeeesus, va fan oroade jag mig för?".

Fan va livet är hårt. Men ikväll ska jag i alla fall se Parfymen! Ett välkommet avbrott i min stressiga vardag...eller, helg, som det ju faktiskt är.

Chrissy pack <3

Min übersöta msnkompis i Good ol' Australia skickade för ett litet tag sedan ett chrissy pack åt mig (jag har inte skickat till henne än, shame on me!) som innehöll:
*Godis
*Två pins
*Mer godis
*Och en waistcoat with suspenders som är "skräddarsydd" åt mig. Halleluja!
(http://www.deviantart.com/deviation/42377055/)

Det får väl vara fula länkar då tills jag kommer ihåg hur man gömmer dom bakom ord. Vad jag är jobbig.

Men poängen var, att ajg blev väldigt glad av mitt chrissy pack, och det är fan början på en fin tradition. Hoppas jag. Och nu SKA jag ta tag i mitt liv och matten.

HPatDH WTFOMGBBQ

Okej, det är direkt löjligt att posta tre gånger i rad, men det här är ett speciellt tillfälle.
Jag fick just reda på att HARRY POTTER AND THE DEATHLY HALLOWS kommer ut i bokhandeln den 21 JULI 2007.

En liten del av mig dog, men den överhängande majoriteten av mig dansar en lyckodans på mitt döda jag.

En svärmorsdröm

Idag har jag lagat mina skor med silvertejp.

Det var en genial idé om jag får säga det själv (...mest för att jag är snål). En liten tur till informationen blev det eftersom vaktmästaren inte var på plats. Hon undrade om jag skulle kidnappa någon. Jag ver helt enkelt trött på att gå runt och se ut som en luffare. Fast. Jag ser fortfarande ut som en luffare, bara en mer välordnad sådan.

Är jag händig eller vad?

Det är någonting som gnager mig, det var någonting viktigt jag hade att skriva. (Så viktigt det nu kan bli i bloggosfären. Och där har vi nu ett ord jag aldrig trodde jag skulle använda.)

Men jag kommer dessvärre inte på det, om det inte var det jag trodde jag kom på, och det var sällsynt oviktigt.

Andas in, andas ut

Nej, nu ska jag stänga av elen i fem minuter.

Det var inte det jag hade tänkt skriva, men man får väl vara anpassningsbar.