Det Förlorade Fjortonde Februari inlägget

Eftersom jag inte hann skriva av mig på alla hjärtans dag gör jag det nu. Jag presenterar härmed det förlorade fjortonde februari inlägget (en alliteration i stil med gramhamsgrynsgröt). För första gången på år och dar fick jag ett hemligt alla hjärtans dag kort. (Det var ett mysterium i ca tre fjärdedels dygn.) Med kortet följde det en liten ros i kruka, vilken nu står i mitt fönster och förgyller min vardag. Det som är mest förbluffande är att jag verkligen till slut hade insett att jag får ju inga kort på alla hjärtans dag. Jag hade förlikat mig vid tanken. Jag hade tagit den till min barm, dock bara bildligt talat, då tanken är abstrakt och inte så gärna låter sig hållas fast. (Om än vid en sådan vacker barm som min. Oh you know it girl. SNAP!) Poängen är i alla fall: Det var då som fanken. Men faktum kvarstår att jag förblir pojkvänlös, och i sann alla-hjärtans-dag-anda skall jag därför istället ge min drömbild av hur livet ser ut:
Ljus lägenhet, stor säng, fluffiga täcken, alltid solljus genom de stora fönstren, "Såpbubbler" av Snook går på repeat, min vita macbook står på soffbordet i vardagsrummet, i hallen står det en stol i rokoko - för hos mig tar jag minsann emot gäster med stil, i badrumsskåpet har jag BODY SHOPs body butter med lukt av satsumas, min lilla lila krukväxt står i fönstret i vardagsrummet - oj, vad den har överlevt mycket, och själv sitter jag i sängen med en tekopp i handen och filosoferar över någon intressant bok. Och möjligtvis har jag en pojkvän där någonstans också.

På tal om det VILLjag ha en vit macbook. Hoppas och ber att jag får en i studentpresent.

Vill ha!

Och innan vi kommer till studenten har vi finals, och innan vi har finals har vi mocks. Och innan mocks ska vi ha lämnat in alla våra arbeten. Det vill säga nu på måndag. Vilket osökt leder oss in på Elakheten. Elakheten är en åkomma som har drabbat den större majoriteten (med det menas en riktigt stor majoritet, ungefär som nittio procent, give or take) av klassen. Jag har i min förtjusning kallat det "Elaka veckan". "Elaka veckan" har varit en underbar period som inte sträckt sig över en vecka, nej! vi är nu nästan uppe i en månad. Bitska kommentarer, bittra utfall, och rent av bitchiga nedtryckningar, allt är game när vi släpper ut vår frustration i agressionens ljuva vågor. Nästan så man blir tårögd. (Vilket i och för sig i vissa fall är målet.) Helt ärligt, känns det som det är en bra stämning i klassen, när man kan kasta ur sig en elak kommentar och veta att den snarare framkallar skratt än ångestfyllda snörvlingar på en toalett i källaren. Och, som Camilla sa (eller nästan sa i alla fall, men vi antar det för enkelhetens skull):
Man KAN ju vara snäll, men det är mycket roligare att vara elak.

Och för övrigt vill jag fortsätta pimpa Genomkloks blogg. Den är underbar. Go there.

Ps. Nu byter jag font på inläggen. Omväxling förnöjer!

Ps2. Jag är trött, och orkar inte kolla efter stavfel. Shame on me. Fixar det senare.