Belle (eller "Skönheten OCH odjuret")

Haha, förresten, kommer någon ihåg den här gamla bilden jag gjorde? Det är en "draw yourself as your favourite Disney character". Den bilden blir verklighet lördag kväll. Ja jesus...

(Jag vill egentligen klä ut mig till Cruella De Vil, men jag har ingen päls, och inte tänker jag skaffa mig en heller. Vad ska jag göra med den sen liksom? Springa runt och leka Blondinbella?)

Skorpor

Jag gjorde förresten biscotti igen ju. De blev inte alls lika goda som förra gången, mindre kärlek och mer mjöl än vad det skulle vara.

De jävlarna krossade min illusion om att jag egentligen är en mästerkock. Fan.

Trötta tankar

Hej hej kära internet.

Varför går man inte och lägger sig när man är trött? Jag borde verkligen sova nu. Det hela blir inte bättre av att mamma ligger två meter ifrån mig och snarkar. Josåärre - min lilla mor är på besök i veckan. Det är mysigt, men jag blir ju tolv år igen i vissa situationer.

"Men mammaaaaaaa..."

Imorgon kan jag berätta om mina fantastiska inköp idag. Som en liten teaser kan jag säga att jag köpt två trälådor för totalt 398 riksdaler. Det är pengar det.

Eller...egentligen fick jag för det priset två trälådor OCH ett gammalt tuggummi. Nice.

Arbetar vidare...

Inte skuldkänslorna nu igen!

En reaktion på "Inte spisen nu igen!" från Aftonbladet.se.

För någon vecka sedan bjöd jag över en kompis på kladdkaka och Amelie från Montemarte. Det betydde att jag var tvungen att baka en kladdkaka, i en inte helt ologisk stretch of imagination. För den som inte känner till min barndom, så kan det nu vara läge att dra undan skynket för en liten del av mitt liv: hemma åt vi inte mycket hemlagat, och att baka gjorde vi enbart vid högst speciella tillfällen. För något år sedan fick lilla mor ångest över att hon inte varit en bullmamma och ojade sig något fruktansvärt. Vad tyckte vi barn egentligen om henne? Kunde vi förlåta henne? Jag såg oförstående på henne... Klart som fan att vi överlevde det, det var inte precis barnmisshandel 101. Jag saknade det inte ens. Mormor var alltid i köket, och för mamma var det en självklarhet att en mor ska uppträda på det viset. Baka. Laga mat.

Välkommen till 2000-talet, kära mor, sa jag. Vi älskar dig ändå. Och så var det inte mer med det.

Den konsekvens vi faktiskt kan se av detta är att jag utgör en lika naturlig del av köket som en hängmatta - det funkar, men man kan inte hjälpa att undra över vad jag gör där.
Tillbaka till kladdkakan. Jag hittade ett bra recept på nätet, och virvlade runt i köket med en barnslig glädje. Det var mysigt, det var avslappnat, det var roligt.

En vecka senare gjorde jag det jag gör bäst - slösar pengar jag egentligen inte har. En butik med fina, dyra inredningsprylar i centrum har konkat (just för att de säljer fina, dyra inredningsprylar - vem köper sånt nu?) och jag hittade en fin kakburk i glas att ställa bredvid spisen. Vad behövdes mer? Jo, biscotti. Eftersom jag har utövat mina färdigheter i att slösa pengar lite för bra på senaste tiden tänkte jag att jag får väl man up och göra det själv. Bra kvinna reder sig själv. Och dessutom hade jag inplanerat en lugn fredagkväll med Let's Dance* och tänkte att lite bakning gör det hela ännu mer hemtrevligt. Sagt och gjort. Det gick över förväntan, med den enda incidenten att A fick hälla en massa mjöl på degen/mig när jag lyckades klibba fast mig själv i den alldeles för klistriga blandningen.


Bara några dagar efter det blev jag beordrad att tillfrågad om jag kunde ta med mig efterrätt till en middag följande dag. Jomenvisstsörru, sa jag. Eftersom jag hade en personalfest på kvällen, och jag ville att kakan skulle stå till sig ett tag i kylskåpet, såg jag ingen annan lösning än att baka den på morgonen före jobbet. Det var väldigt mysigt att på morgonkvisten stöka i köket, ta en kaffe, ta det lugnt och riktigt vakna i takt med att koffeinhalten i kroppen nådde acceptabla nivåer.

Jag har börjat att känna mig mer och mer som en fifties housewife på senare dagar, och jag gillar det. Jag är så långt ifrån en hemmafru du någonsin kommer komma, men att - när jag har lite tid över - leka i köket, sprida glädje och en doft av hembakat (eller av brända försök till bakverk) och känna mig...huslig... tycker jag om.

Och jag ser det som min jävla rätt att få göra detta utan att känna mig som en förrädare gentemot mitt kön. Jag vägrar att bli en bricka i feministdebatten. Jag vill ju bara baka!


*Ignorera gärna detta. Det är ingenting jag är stolt över.

Hello Saferide

I fredagsnatten begav vi oss ut för att se Hello Saferide på Mejeriet. Theo sa att han hade jättesvårt för gränsen mellan de olika stadierna ganska full och jättefull, eftersom han inte kunde komma på något steg där emellan. Jag trodde först att han pratade om sin öl, men senare insåg jag på att han kommenterade lokalen och publiken.

Det tog mig pinsamt lång tid att komma på att Andreas Mattson var Andreas Matsson från Popsicle. Då hade jag redan plockat - med viss ovisshet - att den söta tjejen med gitarren var Firefox AK. Theo höll ett långt och brinnande tal efter spelningen om allting Popsicle-relaterat...Han är mycket underhållande när han väl kommer igång.

Konserten i sig var mycket bra, bandet var tajt och levererade musiken nästan magiskt. (Och det var jättekul att höra Annika Norlins breda norrländska! Hemma!)

Tack för en fin kväll!

Bild från Olle Wande - kolla in hans blogg och portfolio!

En uppdatering, konstigt nog

Haha! Det var ju jättekul att se BWOs kollektiva minspel när den där 16-åringen sopade mattan med dem.

Och jag hatar att erkänna detta, men EMD hade en riktigt bra låt.
Faktiskt, jag är glad att de gick vidare. Jag berättade just för sambon (som sover inne på mitt golv den här veckan, eftersom hennes mamma och mormor hälsar på) att jag gillade den. Hennes kommentar? "...Jag låtsas som om jag inte hörde det där!" Vidare var jag tvungen att kommentera att han i BWO är gud jävlar så snygg. "Rolinski!? NEEEEJ!". Eh, jo. Det enda som saknas är ett par nördbrillor.

Jag avnjöt kvällen hemma hos min bror och hans familj, vilket innebar hemlagad pizza och en massa lek med ungen. Sedan fick jag även natta honom - ungen, inte min bror - och han är helt enkelt världens sötaste. Jag var creepy nog att ta en mobilbild på honom när han somnat med Bobby (en leksakshund) i famnen. Och så fick jag äntligen reda på hur Folk och Rövare i Kamomilla stad slutade!

Jag orkar inte rubrik

I morse var jag tvungen att släpa mig upp okristligt tidigt, för det föll på min schemalagda lott att öppna butiken (ett uttryck M tyckte var hejdlöst kul i sitt alldeles för trötta tillstånd nyss. "För vem?"). Jag har alltså haft en relativt lugn (om man bortser från första terminens kursstart i Stats-och Förvaltningsrätt) och väldigt trevlig dag på jobbet, med bra teamwork och musik. Det enda som riktigt sög var att jag insåg att jag var den som köpte mjölk till jobbet sist. Jag har inte jobbat sen förrförra veckan. Kontentan är att mjölken var alldeles för gammal och jag fick dricka mitt kaffe svart.

Idag har jag också varit duktig och varit smakråd för glasögon, lunchat med M som inte är M som inte är M och hennes lillasyster, samt varit på Kulturutskottsmöte. Det enda jag faktiskt inte har gjort idag är att plugga. Det får jag väl ta tag i imorgon. Men, det är ju faktiskt Chamonixlov, och då ska man väl ha rätt att ta det lite lugnt? Om jag inte har berättat vad Chamonixlovet är för något får jag ta det senare, typ imorgon. Kommer det bli ett inlägg imorgon också? Jag tror det.

(Och dagens glädje är att Meidi har uppdaterat sin blogg! Ja!)

10cc

Så väldigt rätt.

Från http://xkcd.com/

Hur jag spenderade min alla hjärtans dag? På allra bästa vis! Jag och M shoppade oss igenom Malmö, det var nice. Fick tag på det jag skulle helt enkelt, bland annat denna lilla baby jag varit på jakt efter länge:
Sen valde jag och M att helt enkelt omfamna vår singel-situation och se Bridget Jones: The Edge of Reason. Halvvägs genom filmen ringde männen i mitt liv och frågade vad jag gjorde. "Ehh...inget speciellt...ser på TV?" svarade jag trevande. Behövde ju inte erkänna direkt att jag hade en chickflick-kväll. Det visade sig att de hyrt The Dark Knight, men att DVD-utrustningen på korridoren dött. Jag är inte den som är den, och det är inte M heller, så därför fick de komma över och förgylla vår vardag. Eller lördag, rent faktiskt. Jag funderade ett tag på att mörka vad vi sett, men bestämde mig för att jag fick bjuda på den. Och blev jag mobbad? Svar ja.

Jag undrar varför jag skämmer bort er trogna läsare (ha!) med ett så långt inlägg? Jag har fastnat lite i bloggsvängen igen, bland annat i Hannah Fridéns blogg, och det inspirerar mig. Jag börjar få tillbaka gnistan! Ska vi se om jag kan göra det här någorlunda regelbundet nu? Vi kör!

Vilket nu kanske används mest före avslutande parantes.

Jag tänkte bara att jag skulle uppmärksamma att det är semikolonets dag idag.