Parfymen är en välarbetad och vackert filmatiserad historia om en man med ett enastående luktsinne, men som föds utan egen lukt. För att visa värden att han ÄR någon bestämmer han sig för att göra den ultimata parfymen. Lotsa trouble on the way. Speciellt för vackra flickor. Men. I alla fall. Jean-Baptiste spelas av en semi-hunk, vilket gör att de läskiga scenerna blir mer sensuella än "gollumaktiga" (vilket någon kommenterade, kanske på http://www.imdb.com/ ? Själv har jag inte läst boken, shame on me.) Filmen är lång och KÄNNS lång. Den går sakta frammåt, vilket i sig kan vara bra, men lite för mycket om man råkar gå trött på bion. Så var beredd, men se den gärna och njut. Dessutom fanns det några scener där jag var tvungen att hålla hand med Melody. Jennie var nämligen a.) i fel vinkel och b.) i djup sömn.
Och idag mår jag bättre:
Tuggummi Bdoli Urban säger:
jag mådde plöstligt bättre, och jag visste inte
varför, men det visar sig att
jag inte har ont i magen ELLER ångest
Och, ja, mitt msn nick är underbart och har ingen som helst logik (men en fin historia då? neee.)
Och nu återgår jag till mitt rapportskrivande. Tuggummi Urban is over and out!
ps. I love deadlines. I like to wave at them as they pass by.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar