A nickle for my thoughts? Hade varit lättförtjänta pengar, ifall jag hade haft något att säga. Fast, å andra sidan, hur mycket vettigt blir sagt på en blogg ändå? Nej, jag är inte ny på bloggandet, jag har haft en livejournal i säkert över ett och ett halvt år, men...det känns pretentiöst, ett ord jag varken kan stava eller vet innebörden av, men som känns helt rätt. Där sitter jag och wailar om att jag pluggar för lite (sant) och att jag vill ha någon att krama när jag känner mig ledsen.
Fan vad cynisk jag blev mot mig själv.
Men innebörden är att där skriver jag på engelska, där bara vänner kan läsa. Jag saknar mitt språk. Att få skriva fritt och använda stora ord, att bara ösa ur mig mina tankar utan att bli distraherad av min layout (och för övrigt tycker jag om enkelheten här). Nästan djupt det här, men jag bottnar bara till knäna, så dyk inte från bryggan och skrapa näsan. Det är ingen hit. (Tro mig, jag vet).
I alla fall.
Jag måste dra mig nu, har prov i en vecka frammåt, och mitt pluggande har varit close to zero. Underbart att man inte sätter press på sig själv. Rent ut sagt härligt att vara en lazy bum i en vecka, något man troligen får fortsätta med resten av sitt liv om det inte upphör snart.
Men men, hang tight för en part 2.
Jag kommer tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar