...gick jag förbi kaféets skyltfönster. I min hand hade jag en stor vaniljlatte, aningen för söt. Aningen för varm. Solen sken och på gatorna rörde sig folk som myror. Det var en fin sommardag. Bara...inte. Plötsligt hoppade Det på mig, överföll mig, skakade mig till liv. En fläkt, en, en vind, och...en doft. En lukt jag inte känt på månader. Om än inte alltid välkommen, så karaktäristisk. Och faktiskt efterlängtad, även fastän jag inte visste om det.
Hösten är här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar