Eller helt enkelt helst inte.

Jag hatar hatar hatar att jag alltid lyckas tappa bort saker.

Nu har jag lyckats tappa bort en hel jävla pärm med fysikprov, en månad innan Finals.

Fuck.

Fuck.

Fuck.

Och inte heller har jag bekantat mig närmare med Bismarck, och jag är trött men överspänd av latten (inte var det väl SÅ länge sen jag drack någonting koffeinhaltigt?) och livet är allmänt i ett undantagstillstånd.

Jag fasar lite smått inför finals, men längtar samtidigt till inga prov, bal, studenten, sommaren och att börja plugga i en ny stad. Förutsatt att jag inte flunkar. Men jag ser så långt framför mig att jag nästan inte ens greppar finals. Men.

Usch.

Och i skrivande stund mår jag plötsligt lite bättre. Moa ringde och sa att hennes projektarbete funkar. Som en dans. Kvällen efter det ska in egentligen, men det är petitesser. Blev jag så glad för hennes skull? Eller behövde jag skriva av mig?

Jag vet inte, men nu ska jag ta tag i mitt liv. Och bli lycklig.