Nu är jag i huvudstaden med min kära broder.
Det jag älskar med sommarlov är friheten. Klockan är över tio, och jag får för mig att gå på promenad i omgivningarna.
"Låt oss bara hoppas att jag inte blir rånmördad eller våldtagen", sa genast rösten i mitt huvud. Men fuck den!
Sommarlovsledigheten gäller även min oro, och jag har inga föräldrar som säger "Nej, det är för sent." (Vissa av er skulle inte förstå problemet med att gå ut på promenad tjugotvå någonting, men mina föräldrar är sådana.)
Brorsan följer tydligen med. Inte dåligt.
Ombyte, klara, färdiga, GÅ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar