Ffffiii-TAH!

Igår led jag av en lätt variant av Tourettes syndrom. Allt länkar tillbaka till BODpmh. Allt. Det började igår morse, eller egentligen i onsdags morse, då jag bestämde mig för att gå till skolan. I ballerinaskor. En nätt promenad på en timme.

Bad idea.

Dag två struntade jag i min blåsa.

Likaså dag tre - d.v.s. igår.

Två ord: Aj. Fan.

Istället för att vara stor som en femtioöring är den nu stor som...lite mer än två femtiöringar, och med en imponerande höjd. Jag är handikappad. Jag missade fysikgränd igår. För en BLÅSA. Lagomt sur jag är. Lagomt.
Till min poäng om Tourettes: det började göra bedrövligt ont i min fot varje gång jag råkade trampa på blåsan. Så ont att jag var ruskigt nära att skrika "FITTA!" mitt i stan. Och jag är ändå inte en person som strör könsord runt mig. Den tillfälliga räddningen var en vaniljlatte från Sandys. Istället för att skrika ordet, började jag kontemplera över varför det var så bra svärord. Jag kom osökt att tänka på en mycket rolig video jag sett på YouTube. Det är ljudet från en stå-uppare - Dane Cook - till Harry Potter filmen. Om du inte gillar HP, deal with it. Den är otroligt underhållande.



Så, inte the words of Dane Cook, kom jag fram till en sak.

Fitta. It's got the "Ffff" and the "ih!" and the "TAAAH!". "Ffffiii-TAH!"

Så snart jag flyttar utomlands ska jag börja ta det ordet i bruk oftare. Det gör ingenting att min omgivning inte fattar vad jag skriker, det är ju själva poängen, men JAG vet att jag just fick utlopp för mina känslor genom att skrika ett "fult ord".