Två alldeles sanna busshistorier

Igår när jag åkte buss satt jag tillsammans med en random guy i ett sådant där säte med fyra platser - två och två - mittemot varandra. You know. Helt okej. Det var så länge sen jag åkte buss, men tyvärr förstördes min resa av den kvävande värmen som la sid likt en blöt filt över mig. Till saken hör att lokalbussarna bytt plingkortsystem. Nu plingar det faktiskt.

Eller piper, om man vill vara lite cynisk av sig.

Åter till the story. Halvvägs genom min resa kliver en äldre dam på. Jag tänker "AHA! Nu ska jag spana hur hon gör med kortet, så att jag lär mig!" Jag iaktar henne, och när hon sent om sider vankar mot mig är jag lite fundersam på om jag ska göra mer plats för henne. Tänker att bara hon visar att hon vill, ska jag flytta på mig alldeles särdeles mycket.

Hon vankar mot mig.

Mot mig.

Är i jämhöjd.

Är förbi.

....Hittar inte plats och får på sina stackars gamla gå genom den heta, krängande bussen allt längre bakåt. Jag har dåligt samvete.

Jag lägger det lite bakom mig, och börjar titta runt i bussen. Jag är säkerligen storögd som en bebis, det är jag ofta när jag observerar saker. Tänker jag mig.

Mina ögon faller på en reklamskylt i taket, till hälften skymd, som SKRIKER åt mig:

YES YOU DID SEE THAT OLD PERSON WHO NEEDED YOUR SEAT.
(No sugar. No bullshit.)

Jag kände mig rätt så AEGD, för att säga som the kids these days.

Det var historia numero uno. Här kommer #2:

Idag fick jag en fet blåsa på hälen. Det har att göra med att jag har beslutat mig för att inte vara både tjock OCH rosa. Rosa kan jag inte undgå, därför försvinner trivselvikten. Därför har jag börjat promenera/jogga mera. Med blåsan som resultat.

Så jag väntar på bussen i stan, sitter på en låg mur vid busskuren och njuter av solen och min trogna iPod.

Så sätter sig en kärring bredvid mig och tänder en cigarett.

Jag tänker: "Är det inte olagligt nuförtiden att röka i busskurer?"

Jag säger: "Kan jag få...?" och pekar menande på cigaretten.

Kärringen ser lite förvånad ut, lite ställd, men ger mig ciggen för att låta mig få ett bloss.

Jag säger: "Tack."

Och fimpar den på muren.

Och fortsätter lyssna på min musik.

Och vill att jag faktiskt hade gjort det på riktigt, och inte bara i mina tankar.