Invito

Minnen av en underbar kväll.

Invito, i korthet, beskrivs som UNDERBAR mat (om jag får en rik pojkvän ska han få bjuda mig på middag där. Men bara om han är rik. Jag är väl inte snål heller.) stiliga (okej, heta) servitörer/bartenders och bäst folk.

Jag satt för större delen av kvällen i närheten av Jean, Kristina och Neil (i lärarväg) och även Johanna, Yang och Kajsa. Jean och Kristina tog upp ämnet Pride & Prejudice, vilket alla tjejer i närheten direkt hoppade på med glädje. Jag, Kajsa och Johanna måste vara de största P&P nördarna i klassen. Det absolut, överlägset, hands down, roligaste var när Jean och Kristina började fnissa som skolflickor över Colin Firth. K är puritan och avskyr den nya filmversionen av P&P, men, gällande den oförglömliga Pond-scene, sa hon att "Vissa ändringar måste de ju få göra!".

Det roligaste var när jag och Kajsa gick för att "pudra näsan". Planerna ändrades något när vi mötte Eva i....ja, det där lilla rummet med fet spegel innan själva toaletterna. Vi stod i säkert tjugo minuter och pratade om allt möjligt, men klart övervägande skolrelaterade saker, och framför allt vår utveckling i skrivandets konst. Jag trodde aldrig det skulle vara så kul att stå i ett litet utrymme med en lärare och ha utvecklingssamtal. Men Eva är ändå Eva. :)

Annat, som jag inte orkar skriva om, men ändå är oförglömligt:

Eva och Ingrid dansar till reggaeton - det finns bildbevis, men som jag hedersamt lovat att inte sprida.
Evas dikt - alla stod på benen i Finland. Not. Menande blickar på Elias, och lärarna började muttra (på ett inte desto mindre glädjerikt sätt) att de visst inte sett allt som pågick.

Maten...vad finns att säga. Ruskigt dyr. Ruskigt god.

Raggen...well, jag blev raggad på i baren. That's a first. Han var dock ganska dragen, och gänget bestämde sig för att dra strax efteråt, så det blev ingen salsa.

Mina klackar - Jag gick in dom till slut. Och snablar vad söta dom var. Nästan så jag vill äta upp dem! (Avrådes bestämt.)

Efter att vi tagit oss ut på stan för att ta del av Kulturnatta, stötte vi snabbt ihop på ett mindre gäng grabbar, där SaraLi uppenbarligen kände en av dem. Det var en britt med härligt hest röst som hakat upp sig på "Aaaafterfest!" - vilken uteblev till hans stora besvikelse. Han var lullig så det räckte och blev över, medan Elias inte var lullig nog, enligt honom själv. Som designated driver blev han ett hett villebråd (Jag åkte shotgun! Creds till mig för att jag sprang till bilen!) men han sörjde spriten. Stackarn. Not. Det gjorde jag klart för honom också. I samband med Afterfest!killen träffade jag också en trevlig typ och började språka med honom. Synd att folk ska vara fulla för att prata med mig.

(You better enjoy this, jag har skrivit på det vid tre separata tillfällen. Som sagt, mina ord är slut. Fuck grammatik och stavning.)