Varning: Spoilers ho! Läs inte detta om du inte har sett PotC:AWE än, och absolut inte vill veta vad som händer. Ja, jag kommenterar slutet. Du är varnad.
Först av allt måste sägas, att när jag gick in i biosalongen hade jag läst några recenssioner av filmen. I princip alla var negativa. Bu, den är för lång. Hu, låt död hund ligga. Bä, tråkig handling.
Jag älskar långa filmer. När jag sitter i biomörkret och inte vill att filmen ska ta slut, och den faktiskt inte gör det heller. (Stor skillnad mot molande filmer som, i Kajsas ord, är mer en sked i benet än en gaffel i ögat.) In my humble opinion, så var At World's End precis lagom lång. Jag läste någonting som sa att filmen förmodligen känns längre och mer "action-fattig" jämfört med de andra därför att den har mer samtals-delar. Fine by me, jag gillade tempot. Lagomt med back story, lagomt med action.
Låt död hund ligga? (Fängelsehunden gjorde förresten en cameo igen. "'How'd he get here?' 'Seaturtles.'" Jag var på vippen att inte förlåta dem det, tills jag fick förklaringen. Fräckt.) För gud's skull, Dead Man's Chest var en klar "del ett av två". Den hade ju för bövelen inget riktigt slut! Den här PotC-installationen behövdes. Däremot kan jag tacka och säga det är bra nu. Nu har vi en bra triologi, förstör den inte med kassainkomstiver.
Och handlingen? Well, den som förväntade sig Shakespeare gick vilse vid popcornen, tog en höger vid läsken där den borde tagit en vänster. Men manus-författarna har (än en gång) gett en rapp och rolig berättelse, som knyter ihop frågorna från både den här och förra filmen. Okej, jag förlorade mig i alla subplots, och mot slutet visste jag inte vem som var på vems sida, vem som gjorde vad varför, men jag kopplade ur hjärnan och njöt av det cinematiska dregelverket istället. Jag funderar på att se filmen en gång till för att hålla koll på alla trådar som vävde samman historien.
Och någon sa att den här filmen inte var lika rolig som de övriga. Bullsh*t. Nästan i alla fall. Jag och Melody skrattade som galningar vid vissa tillfällen, och speciellt om Pintel och Ragetti var på duken. Jag less than threear Pintel och Ragetti. Dessutom less than threear jag att Davy Jones behöver en balja för att stå på "land". Jag brukar ändå inte skratta SÅ mycket på bio, men jag skrattade högt så många gånger att jag faktiskt inte kommer ihåg vad jag skrattade åt. En del minns jag: Elizabeth som plockar av sig en hel arsenal med vapen, Captain Barbossa som skriker ut "DEARLY BELOVED" mitt under slutstriden och Cap'n Jack Sparrow's "How's mum?". Speciellt när Sparrow får en helt utomkroppsligt fysisk personlighetsklyvning, vilket väl egentligen är visualiseringen av att han håller på att bli galen. Säga vad man vill, men man kan inte säga att det är för lite Jack Sparrow i den här filmen.
Skådespelarna har också gjort ett formidabelt jobb i den här rullen. Geoffrey Rush ägde filmen i var scen han var med, Pintel och Ragetti är konstant underhållande, Johnny Depp håller ångan uppe, och Keira Knightley får ge en bild av sparkarumpa!Elizabeth som jag sent lär glömma. Orlando Bloom tycker jag (personligen) har växt som skådespelare, jag led inte lika mycket den här gången av "överspeleri" (fast jag tycker om han i de andra filmerna också, jag lovar!), in fact tyckte jag han var briljant. Tyvärr blev det mindre screentime för honom till fördel för Pirateking!Elizabeth. Det är smällar man får ta.
Jag är också glad att jag inte sett en trailer för filmen ordentligt. När jag satte mig ner under reklamen var jag orolig, för jag insåg att jag inte visste vad filmen handlade om. Däremot tror jag att en trailer hade gett mig för mycket av det goda. Jag litade helt enkelt på att filmen skulle göra det klart för mig vad som var aktuellt. Jag är också förbannat glad att jag hyrde tvåan i helgen för att friska upp mitt minne. Utmärkt strategiskt drag.
Subplots är en kategori för sig. Jag gick vilse. Jag måste se filmen en gång till. Men det är härligt med komplexa handlinger, till skillnad från "Boy meets girl. Girl hates Boy. Boy likes girl. Yadda yadda yadda. Happy Ending."
Däremot är jag lite sur att jag och Melody...desperat behövde pudra näsan...så att vi missade slutscenen efter eftertexterna som alltid är någonting kul. Men vad fan, jag trodde det var typ "hövdinghunden" à DMC. MEN NEJ. Tydligen är det Elizabeth som väntar på Will med WILL JR. Vad är chansen? Tur att jag har bestämt mig för att se filmen igen.
Hemligheten med att njuta av Piratesfilm efter Piratesfilm är att gå in i biosalongen utan några som helst förväntningar. Jag gjorde det första gången, jag gjorde det andra gången, och jag gjorde det tredje gången. Följden är att varenda film har gjort mig löjligt överlycklig, och jag har gått från biografen med ett leende - faktiskt ett skratt! - på läpparna. Ja, den här filmen också.
Jag log som ett barn som blivit kvarglömt i en godisbutik i julrushen. Det är jul, jag har julklappar hemma och jag har godis nu.
Barnslig lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar